exploateringsintressen

Exploateringsintressen är ett svenskt begrepp som används inom landskaps- och detaljplaneprocesser för att beskriva vilka aktörer som har ett finansierings- eller vinstandel i exploateringen av ett område. Begreppet hänvisar till intressen hos fastighetsägare, utvecklare eller offentliga och privata parter som kan dra nytta av att mark, vatten eller byggnadsrättigheter görs möjliga att exploatera genom planering.

Inom planeringspraxis används exploateringsintressen för att identifiera vem som har ekonomiskt utbyte av en förändrad markanvändning eller nya infrastrukturlösningar inom ett område. Det kan handla om förväntad ökad markvärde efter att kommunala investeringar, såsom vägar, avlopp eller serviceförbindelser, gör området mer attraktivt för bebyggelse eller näringsverksamhet. Samtidigt kan det innebära att vissa parter får ett ansvar eller en kostnad kopplat till genomförandet, exempelvis genom del i finansiering eller upplåtelse av mark.

Juridiskt är exploateringen ofta kopplad till åtgärder som exploateringsavtal och detaljplanesförslag där kommunens mål om utveckling och infrastruktur samordnas med fastighetsägares eller utvecklares intressen. Exploateringsintressen kan därmed ligga till grund för hur planens genomförande finansieras, vilka villkor som ställs på byggnation och hur värdeutvecklingen mellan offentligt och privat ska hanteras.

Sammanfattningsvis beskriver exploateringsintressen vilka aktörer som har ett intresse av att möjliggöra och dra nytta av exploatering i ett planerat område, ofta i relation till försörjning av infrastruktur, byggande och markvärde.