exekveringskontext

Exekveringskontext är den miljö där kod exekveras och där vilka variabler, funktioner och andra resurser som är tillgängliga bestäms. Begreppet används i många programmeringsspråk och särskilt i sammanhang där asynkron kod och olika körningslägen kräver att flera kontexter uppstår och växlar mellan dem.

En exekveringskontext består vanligtvis av flera delar: anropsstacken (call stack), som håller pågående funktionsanrop; en variabelmiljö och en lexikal miljö, som beskriver vilka variabler och funktioner som är tillgängliga i kontexten och hur namnen nås; samt en this-bindning som avgör vilket objekt som this hänvisar till.

Den aktuella kontexten skapas när en funktion anropas och placeras på toppen av anropsstacken. När funktionen avslutas hämtas föregående kontext igen.

Exekveringskontext är särskilt central i språk som JavaScript, där varje funktionsanrop skapar en ny kontext med sin egen variabel- och lexikal miljö och där kontexten länkas genom scope chain till överordnade kontexter. I webbläsare och serversmiljöer interagerar exekveringskontexter med begrepp som asynkron hantering, callbacks, promises och event loop, där nya kontexter uppstår när asynkrona operationer görs och avslutas när de är klara.

Betydelse: för förståelse av variabelupplösning, closures, livstiden hos funktioner och felhantering, samt hur prestanda och säkerhet påverkas av hur kontexter hanteras. För utvecklare är det viktigt att känna till exekveringskontextens gränser för att undvika skuggvariabler och oönskad this-bindning.