excitationskälla

En excitationskälla är en enhet eller process som tillför energi till ett system i syfte att framkalla eller undersöka en respons. I allmänhet innebär en excitation en perturbation av systemets jämviktstillstånd, vilket kan framkalla dynamiska svar som vibrationer, förändringar i elektriska förhållanden eller övergångar mellan tillstånd. Excitationskällan kan vara elektrisk, mekanisk, optisk eller magnetisk och beskrivs vanligtvis genom typ (impuls, sinusformad, stokastisk), frekvensinnehåll, amplitud och varaktighet.

I mekanik används termen ofta för en anordning som åstadkommer dynamisk belastning på en struktur, till exempel en shaker eller en impulsaktuatör. Inom test och modalanalys används excitationer med olika frekvenser, såsom sinusformade svep eller stokastiskt brus, för att kartlägga strukturens respons. Inom elektronik fungerar excitationskällor som spännings- eller strömkällor eller signalgeneratorer som levererar en bestämd signal till en enhet under test (DUT). Inom fysik och materialvetenskap kan excitationer vara pulser från laser eller elektromagnetiska pulser som exciterar elektroner eller spinnsystem. Inom magnetism och NMR används växelströmskällor för att skapa tidsvarierande magnetfält som exciterar spinn. Inom akustik används högtalare eller ljudgivare som ger ljudexitation till ett prov.

Egenskaperna hos en excitationskälla avgör vad som kan studeras eller mätas. Viktiga parametrar är typ, spektral täckning, amplitud, fasrelationer och varaktighet, samt hur excitationen påverkas av systemets icke-linitet och miljö. Vid systemidentifiering krävs ofta en excitation med tillräcklig persistens och bredbandighet för att ge användbara modellparametrar. Valet av excitationskälla påverkar precision, säkerhet och integriteten hos undersökningen.