evalueringsformer

Evalueringsformer avser de olika metoder och verktyg som används för att bedöma kunskaper, färdigheter och kompetenser hos elever, studenter eller deltagare i en utbildnings- eller forskningskontext. Syftet kan vara att främja lärande genom återkoppling, att beskriva uppnådda resultat i ett sammanhang, eller att utvärdera program och processer. Valet av evalueringsform påverkas av mål, innehåll, kontext och praktiska krav.

De vanligaste indelningarna är formativ och summativ bedömning. Formativ bedömning ger kontinuerlig feedback under lärprocessen och syftar till att justera undervisning och lärande. Summativ bedömning sammanfattar prestationer vid en avgränsad period och används ofta för beslut om betyg, antagning eller godkännande. Andra dimensioner inkluderar diagnostisk bedömning (tidig kartläggning av stödbehov), normativ bedömning (jämförande mot en referensgrupp) och kriteriebaserad bedömning (uppfyller tydliga kriterier). Självständiga bedömningar och kamratbedömningar är elevcentrerade former som främjar reflektion och ansvarstagande.

Vanliga metoder innefattar skriftliga prov, muntliga examinationer, praktiska tester, projektarbete och portföljer. Observationer och performance-based bedömningar används ofta i praktiska eller yrkesrelaterade sammanhang. Bedömningsmatriser eller rubriker (bedömningskriterier) används för att tydliggöra vad som krävs för olika nivåer av uppnådda mål och för att öka transparensen i bedömningen.

Design och kvalitetssäkring av evalueringsformer kräver tydliga syften, relevanta kriterier, och hänsyn till validitet, reliabilitet och rättvisa. Planering bör inkludera mål, kriterier, återkoppling, tidsramar och tillgänglighet, samt överväganden kring resurser och etiska aspekter.