ersättningsterapi

Ersättningsterapi, eller substitutionsbehandling, är en medicinsk behandling där en beroendesubstans ersätts med ett kontrollerat, längre verkande läkemedel för att minska abstinensbesvär, begär och skadlig användning av illegala eller oregelbundet doserade ämnen. Den vanligaste tillämpningen är inom opioidberoende, där läkemedel som metadon eller buprenorfin används som substitutionsläkemedel. Begreppet används också i sammanhang som nikotin- eller hormonrelaterad ersättning, men i klinisk tjänst används det oftast för opioidsubstitution.

Mål och tillvägagångssätt

Målet med ersättningsterapi är att stabilisera patienten, reducera överlappande risker som infektionssjukdomar och överdos, och skapa förutsättningar för social rehabilitering. Behandlingen sker under medicinsk övervakning och följs upp med regelbundna kontroller, dosjusteringar och psykosocialt stöd. Dosering och varaktighet anpassas individuellt, och programmet kan inkludera beredskap för utskrivning eller vägledning mot längre behandling, beroende på patientens behov.

Behandlingens effekt

Flera studier visar att ersättningsterapi ökar retention i behandling, minskar ilicit användning av opioider, och sänker overdose- och infektionsrelaterade skador. Kombinationen av läkemedel och olika former av stödinsatser (som rådgivning, samtalsterapi och socialt stöd) förbättrar ofta hälsa, arbetsförmåga och bostadssituation.

Risker och nyanser

Potentiella risker inkluderar beroende av substitutionsläkemedel, doseringsfel och missbruk av andra substanser. Noggrann medicinsk uppföljning, säkra förvaringsrutiner, och tydliga utskrivnings- och återkallelseplaner är viktiga delar av behandlingen.

Tillgänglighet och riktlinjer

I Sverige är ersättningsterapi en etablerad del av missbruks- och beroendevården, där Socialstyrelsen och regionala självstyrande enheter tillhandahåller riktlinjer, läkemedel och uppföljning. Behandlingen är oftast integrerad med psykosocialt stöd och primärvård.