ependymceller

Ependymceller är ett enkelt epitel som bekläder insidan av hjärnans ventriklar och den centrala kanalen i ryggmärgen. De utgör ependyma, det väggliknande lagret som gränsar mot cerebrospinalvätskan (CSF) och deltar i vätskans rörelse och kemiska homeostas.

Struktur och utseende: Ependymcellerna varierar i form från kubiska till lågt cylindriska och har cilier på den apikala ytan samt mikrovilli som ökar ytan. Cilierna driver CSF-cirkulationen inom ventriklarna, medan mikrovilli kan bidra till absorption och utbyte mellan CSF och vävnad. Epitelcellerna har intercellulära junctions och bildar en del av blod-CSF-barriären, även om barriären i stort sett är mindre strikt än hos andra CNS-barriärer. Specialiserade ependymala celler finns som tanyocyter i tredje ventrikeln och som ependymala stamceller i subventikulära zonen.

Utveckling och variation: Ependymceller härstammar från neuralröret. De flesta är enlagiga epitelceller, men vissa regioner har längre processer som når närliggande vävnader, vilket understryker deras roll i regional kommunikation.

Funktion: Huvudfunktionerna är att understödja CSF:s rörelse genom ventrikelsystemet, bidra till upprätthållandet av CSF-komposition samt fungera som gränssnitt mellan CSF och hjärnparenkymet. De deltar också i signalsignalering och, i vissa sammanhang, i neurogenes.

Klinisk betydelse: Ependymom är tumörer som bildas från ependymala celler och förekommer i ventriklarna hos barn eller i nedre ryggmärg hos vuxna. Symtom beror vanligtvis på hydrocephalus eller lokal tryckeffekt. Behandling består oftast av kirurgisk resektion, ibland följt av strålbehandling eller kemoterapi.