endotoxiciteten

Endotoxiniteten, eller endotoxiner, är en egenskap hos lipopolysackarider som finns i det yttre membranet hos många gramnegativa bakterier och som kan ge upphov till kraftiga inflammatoriska reaktioner hos värden. Endotoxinet består av Lipid A samt kärna och O-antigen. Vid bakteriecellers död eller lytning frisätts LPS i omgivningen och kan orsaka pyrogena reaktioner även i frånvaro av levande bakterier.

Mekanism: Lipid A aktiverar immunförsvaret via TLR4/MD-2 på inflammatoriska celler. Signalkedjorna via MyD88- eller TRIF leder till produktion av proinflammatoriska cytokiner som TNF-α, IL-1β och IL-6, samt NO och prostaglandiner. Detta kan ge feber, vasodilatation, hypotension och i svåra fall sepsis, multiorgansvikt och DIC. Kroppens tolerans mot endotoxin kan utvecklas vid upprepad exponering men är ofullständig.

Klinisk betydelse: Endotoxiner är en viktig orsak till sepsis vid Gram-negativ bakteriemi och kan uppstå vid kontaminering i läkemedel eller medicintekniska produkter. Pyrogenfrihet och kontroll av endotoxinnivåer är därför central inom medicinska produkter, dialysvätskor och infusionslösningar.

Upptäckt och mätning: LAL-test (Limulus amebocyte lysate) används för att detektera endotoxinaktivitet; rekombinanta tester finns. Resultat anges i endotoxin units (EU) per volym eller per dos. Gränsvärden varierar beroende av produkt och administreringssätt.

Förebyggande och hantering: Pyrogenfrihet uppnås genom noggrann sterilisering, filtrering och depyrogenation. Eftersom LPS är värmestabilt krävs särskilda depyrogenationstekniker (exempelvis torrvärme vid hög temperatur, cirka 250°C i 30 minuter) eftersom vanlig autoklavering inte avlägsnar LPS fullständigt.