driftsspänningen

Driftsspänningen är den spänning som en elektrisk komponent eller apparat är avsedd att klara kontinuerligt under normal drift. Den anger vanligtvis den nominella spänningen som specificeras i produktdatasheeten. För växelström används ofta RMS-värdet, medan likström anges direkt i volt. Driftsspänningen fungerar som vägledande för hur apparaten ska drivas, och den ligger till grund för dimensionering och urval av skydd samt reglering i systemet.

Det är viktigt att skilja driftsspänningen från andra spänningsmått som isolationsspänning och överspänningsgränser. Isolationsspänningen (dielectric withstand voltage) anger hur hög spänning isolationen tål under viss tid utan att brytas ned, medan driftsspänningen beskriver den kontinuerliga driftsnivån. Toleranser och temperaturberoende innebär att den faktiska funktionella spänningen kan skifta något med temperatur och ålder; marginer används därför i konstruktionen för att säkerställa pålitlig drift över driftsförhållandena.

Vid konstruktion och kvalitetsarbete används driftsspänningen för att välja komponenter och dimensionera kretsar, ledningar, regulatorer och skyddsutrustning. Exempelvis kan en relä ha driftsspänning 12 V DC, vilket innebär att den ska styras och fungera säkert när systemet ligger nära den spänningen med avsedd tolerans.

Att överskrida driftsspänningen kan leda till överhettning, felaktig funktion eller förkortad livslängd. Därför ingår ofta reglering och överspänningsskydd i system som är anpassade till den angivna driftsspänningen.