dopplerteknik

Dopplerteknik avser metoder som utnyttjar dopplereffekten, förändringen i frekvens hos en våg när källan och mottagaren rör sig relativt till varandra. Om avståndet mellan parterna snabbt minskar ökar frekvensen och om avståndet ökar minskar frekvensen. Tekniken används för att bestämma hastighet, riktning och ibland flödesegenskaper hos rörliga objekt eller vätskor.

Inom medicinsk diagnostik används dopplerteknik främst ultraljud för att bedöma blodflödet i kärl och hjärtats funktion. Ultraljudssignaler sänds in i kroppen och frekvensförändringen hos reflekterade vågor används för att beräkna hastighet och riktning. Vanliga moduler är kontinuerlig Doppler (CW) och pulserad Doppler (PW); färgdoppler överlagrar flöde över en B-scan, medan Power Doppler ökar känsligheten utan att visa riktning. Kvantitativt ger spektraldoppler hastigheter längs mätstrålen och kräver ofta vinkellik korrigering.

Utanför medicin används dopplerteknik också i radar, meteorologi och astrofysik. Doppler-radar mäter vind och rörelser i väderdofter, medan astronomi använder dopplereffekten för att bestämma radiell hastighet hos stjärnor och galaxer. Inom industriell icke-förstörande provning används Doppler-ultraljud och lasersystem för att mäta vätskeflöden och turbulens.

Begränsningar inkluderar vinkelberoende mätningar och aliasing vid hög fart, samt bildartefakter som kräver erfaren tolkning. Ultraljudsdoppler är generellt säkert när det används enligt kliniska riktlinjer. Standarder och utbildning regleras av organisationer som AIUM, IEC och andra medicinska myndigheter.