dockning

Dockning är ett svenskt begrepp som beskriver processen att ansluta två enheter eller farkoster så att de kan fungera som en enhet. Begreppet används inom flera fält, bland annat sjöfart, rymdteknik och elektronik. Olika former av dockning kräver olika tekniska lösningar, men gemensamt är målet om en säker, kontrollerad anslutning samt möjliggörande av överföring av last, energi eller information.

I sjöfarten betecknar dockning när ett fartyg förtöjs vid kaj eller brygga för lossning, lastning eller ombordstigning. Förtöjningen sker med tampar och kedjor samt avvägda fender, ofta med stöd av lots eller bogserbåtar. Vid större fartyg används torrdockning, där fartyget tas ur vattnet för underhåll och reparationer av skrovet och andra system. Torrdockningen kräver särskilda anläggningar som torrdockor och ballastkontroller.

I rymden innebär docking att två rymdfarkoster eller en farkost och en rymdstation ansluts i en tät, godkänd kopppling. Processen kräver noggrann positionskontroll och relativ rörelse med mycket små hastigheter. Efter första kontakt låses dockingportarna, tätningen mellan dem säkras och det interna utrymmet repressuriseras för att möjliggöra passage av besättning och överföring av syre, data och andra resurser. Dockning måste uppfylla strikta säkerhetsstandarder för att förhindra läckage eller skador.

Elektroniska dockningar omfattar dockingstationer som gör att en bärbar enhet kan kopplas till flera perifera enheter och få laddning. Moderna dockingstationer byggs ofta kring USB-C eller Thunderbolt och erbjuder portar för bilder, nätverk, USB-enheter och strömförsörjning. De underlättar effektiv arbetsstationer genom att snabbt ansluta flera enheter utan flera kabelanslutningar.