diskursmarkörer

Diskursmarkörer är språkliga enheter, ofta ord eller korta fraser, som används för att organisera och strukturera tal och text. De signalerar relationer mellan uttalanden, hur talet flyter vidare och vilken attityd talaren har till innehållet eller till samtalet. De bidrar till koherens utan att tillföra ny information om världen.

Funktionellt kan diskursmarkörer delas in i olika kategorier. Transition markers visar kopplingar mellan delar av samtalet, till exempel så, därför, nu. Stance markers uttrycker attityd eller hållning, som verkligen, tyvärr, faktiskt. Topic eller focus markers introducerar eller refererar till vad som gäller, till exempel angående, när det gäller. Fyllmarkörer eller hedges som alltså, liksom, bara hjälper till att mjuka framförandet och minska direkthet eller assertivitet.

Syntaktisk placering och användning varierar. De flesta diskursmarkörer står utanför den närmaste propositionen och kan vara placeras initialt, medialt eller fungera som interjektioner. De är särskilt vanliga i talspråk och samtal, men förekommer även i informell skrift. Deras tydlighet och tolkning beror ofta på kontext, tonfall och relationen mellan samtalspartnerna.

Forskning och betydelse: Diskursmarkörer studeras inom pragmatik och samtalsanalys som verktyg för att främja koherens, hantera samtalet och uttrycka stance. Hur de uppfattas kan skilja sig mellan dialekter, register och individer. De kan också leda till missförstånd om de uppfattas som innehåll i stället för som organisatoriska signaler.