diskonteringsrate

Diskonteringsrate, eller diskonteringsränta, är den ränta som används för att omvandla framtida kassaflöden till nuvärde. Inom finans och ekonomi återspeglar den tidsvärdet av pengar samt den risk eller osäkerhet som är förknippad med kassaflödena. Vid företagsvärdering och investeringsanalyser används diskonteringsräntan ofta som avkastningskrav eller kapitalkostnad. Den mest använda formeln är nuvärdet av framtida kassaflöden: PV = sum_t CF_t / (1 + r)^t, där r är diskonteringsräntan. En högre ränta sänker nuvärdet och kan leda till att ett projekt bedöms som mindre attraktivt; en lägre ränta ökar nuvärdet.

Valet av r är beroende av bland annat tidspreferens, inflation och risk. I praxis används ofta en företagsspecifik diskonteringsränta som WACC eller en justerad variant där riskpremier tillförs. I offentlig sektor används ibland en samhällsdiskonteringsränta som försöker spegla samhällets värdering av framtida välfärd kontra nutid. Inom aktuarievetenskapen och försäkringsbranschen används långsiktiga räntor och livslängdsantaganden för att beräkna nuvärdet av framtida förmåner.

Det finns olika typer av diskonteringsräntor: nominell vs real, före- vs efter skatt samt riskjusterade räntor. Långsiktig användning kräver känslighetsanalyser eftersom små förändringar i r kan avsevärt påverka nuvärdet. Begränsningar inkluderar att r inte fångar alla risker och att valet av r ofta är subjektivt.