differentialtryckssensorer

Differentialtryckssensorer är sensorer som mäter skillnaden i tryck mellan två separata portar och omvandlar denna tryckskillnad till en elektrisk utgång som är proportionell mot skillnaden. De används för att mäta flöden, tryckfall över filtrations- eller komponenter och som delar av styrsystem inom industri, fordonssektorn och inomhusklimat.

Prinsipp och konstruktion bygger vanligtvis på en flexibel membran som deformeras av tryckskillnaden mellan de två ingångarna. Deflectionen omvandlas sedan av en av flera tekniska metoder, ofta piezoresistiv, kapacitiv eller resonant sensorik, till en elektrisk signal. Många moderna differentialtryckssensorer är MEMS-baserade och innefattar temperaturkompensation och elektronik för signalbehandling nära själva sensorn. Sensorer finns i olika utförande, från små rymdfördelade enheter till robusta industriella modeller med två separata portar för tryckin- och tryckutgång.

Utgångarna kan vara analoga (till exempel ΔV eller ΔmV per full skala) eller digitala (till exempel I2C eller SPI), ofta ratiometriska så att mätningen är oberoende av absolut spänning. Noggrannhet, temperaturkänslighet och utvecklad arbetsbredd varierar mellan konstruktioner och märken, men konventionella DP-sensorer prioriterar snabba svarstider och stabil drift över olika temperaturer.

Tillämpningar är breda: övertrycks- och undertrycksmätningssystem i HVAC och filtreringsövervakning, overvaktning av tryckfall i processindustrin och fordonsapplikationer som luftkanalsflöden eller kylkretsar. Installation kräver korrekta portanslutningar och ofta kompensation för omgivningstryck för att kunna tolka det faktiska tryckskillnaden korrekt.