dampdoorlatende

Dampdoorlatende betyder att ett material tillåter vattenånga att diffundera igenom sig samtidigt som det motstår inträngande flytande vatten. Begreppet används främst inom byggnadsteknik och textila applikationer där kontroll av inomhusfukt och torkning av konstruktionsmaterial är viktigt.

Principen bygger på skillnaden i vattenångans partialtryck över materialet. Ett dampdoorlatende material har låg diffusion-resistans och hög permeans jämfört med icke-permeabla skikt, vilket gör att fukt kan avdunsta från byggnadsrum eller från trä, gips och andra hygroskopiska material utan att vattendroppar tränger igenom. Vilket material som är lämpligt beror på klimat, byggnadsdel och fuktnivåer.

Användningar inkluderar vind- och lufttäta men andningsbara skikt i byggnads- och fasadkonstruktioner, underlag och isoleringssystem samt andningsbara textilier inom kläder och sportutrustning. Rätt utformning innebär att fukt kan torka ut i rätt riktning, vilket minskar kondens och mögelrisk.

Mått och begrepp: Vattenångempermeans mäts som permeans eller diffusionsresistans. Enheter som kg/(m·s·Pa) eller g/m2·d används beroende på metod. Lägre diffusionsmotstånd innebär högre permeans och därmed större passiv fuktavledning.

Begränsningar inkluderar att högre ventilerbarhet kan öka risk för fuktproblem i kalla klimat om andra fuktregleringar inte följs. Därför krävs noggrann klimatskaldesign och kontinuerlig övervakning av inomhustemperatur och fuktnivåer i kombination med överlappande åtgärder mot kondens.