byggnadsdel

En byggnadsdel är en avgränsad del av en byggnad som uppfyller en bestämd funktion i helheten. Begreppet används inom arkitektur, byggnadsteknik och entreprenad för att beskriva ett element eller en sammansättning av element som tillsammans bildar byggnaden. En byggnadsdel kan vara strukturell eller icke-strukturell och kan bestå av enskilda delar, såsom en vägg med isolering eller ett bjälklag.

Vanliga grupper av byggnadsdelar är: strukturella delar som grund, bärande väggar, bjälklag och takkonstruktion; yttre höljen och fasad- samt takdelar som fasadbeklädnad, fönster, dörrar och takbeläggning; klimatskal och ytskikt som isolering, tätskikt och fuktspärrar samt innerväggar och golv; installationer som VVS, el och ventilation; samt säkerhets- och skyddsdela som brandcellsavgränsningar och utrymningsvägar.

Under byggprojektet används byggnadsdelar som grund för kravställning, anbud, kostnadsberäkningar och kvalitetssäkring. De beskrivs i ritningar och tekniska specifikationer och underlättar upphandling och ansvarsfördelning mellan entreprenörer.

Delarna kan tillverkas som prefabricerade moduler i fabrik eller sammansättas på plats. Krav på byggnadsdelars funktion regleras i svenska byggnormer och byggregler, särskilt när det gäller brandmotstånd, energi- och fuktskydd samt bärförmåga.

Se även: byggnad, byggdel, Boverket, Byggregler.