cruisinghastigheten

Definitionen av cruisinghastigheten är den hastighet vid vilken ett fordon eller en maskin färdas under konstant drift med den lägsta energiförbrukningen per distans eller per tidsenhet. Den speglar en balans mellan framdrivning och motstånd och påverkas av vikt, last, vind, temperatur och höjd.

Inom flygindustrin används cruisinghastigheten som den hastighet planet normalt håller under konstant höjd efter stigning och före nedstigning. Den beror på vikt, höjd, motorernas effektivitet och det aerodynamiska motståndet. I kommersiell luftfart anges den ofta som Mach-tal eller indicated airspeed; vid högre höjder ökar bränsleeffektiviteten och färden blir längre per liter bränsle.

I sjöfarten är cruisinghastigheten den hastighet som ger den bästa balansen mellan snabb leverans och bränsleförbrukning över längre sträckor. Den anges i knop och påverkas av last, vind, ström och vågor. Ökad hastighet innebär normalt en avsevärt högre bränsleförbrukning eftersom draget ökar med hastigheten.

På väg används cruisinghastigheten ofta som den hastighet som ger bäst bränsleeffektivitet vid motorvägskörning. För personbilar ligger den vanligtvis runt 80–100 km/h, men variationer i vikt, motor och körstil gör att det kan skilja sig mellan fordon och resa.

Faktorer som påverkar cruisinghastigheten inkluderar last, vind- och strömförhållanden, väglag eller havsförhållanden samt tekniska begränsningar och planeringsmål. Att optimera cruisinghastigheten är centralt för att balansera tidsåtgång och bränslekostnader i olika transportsätt.