chemiluminescensbaserade

Chemiluminescensbaserade metoder avser analyser där ljus genereras av en kemisk reaktion utan extern ljuskälla för att detektera eller mäta ett specifikt ämne. I grunden fungerar det genom att ett substrat genomgår en kemisk reaktion som avger fotoner, vilka fångas upp av en ljusdetektor såsom en fotomultiplikator eller en annan känslig sensor. Vanliga system använder luminol, lucigenin eller luciferin-luciferas, men även egna substrat skräddarsydda för specifika applikationer kan användas.

Inom biomedicin är chemiluminescensbaserade immunoassays (CLIA) särskilt vanliga. Där kopplas luminescens till antikropp- eller antigenbindningar, så att mängden målpartikel korrelerar med det uppmätta ljusflödet. Detta möjliggör mycket låga detektionsgränser och bred dynamisk räckvidd, vilket gör metoden lämplig för kliniska tester, forskningsanalyser och övervakning.

Fördelarna inkluderar hög känslighet, lågt bakgrundsljus eftersom ingen extern ljuskälla behövs, snabbhet och potential för automatisering. Nackdelar innebär att luminescensreagenserna kräver noggrann förvaring och hantering samt att stabilitet och renhet hos substratet kan påverka reproducibilitet. Vissa system är känsliga för komponenter i provet och kräver särskild standardisering.

Användningsområden omfattar klinisk diagnostik (till exempel påvisande av infektioner eller hormoner), miljö- och livsmedelsanalys samt forskning inom molekylärbiologi. Jämfört med fluorescensbaserade metoder kan chemiluminescensbaserade tekniker uppnå lägre bakgrund och högre känslighet i vissa tillämpningar, men kräver specialiserad utrustning och hantering av kemikalier.