ljusdetektor

En ljusdetektor, eller ljussensor, är en enhet som omvandlar ljus till en elektrisk signal. Den används för att mäta ljusstyrka och spektrala egenskaper i olika sammanhang. De flesta ljusdetektorer bygger på fotoeffekten där fotoner genererar elektrisk ström eller omvandlar ljuset till en förändring i materialets resistans.

Vanliga typer är fotodioder (t.ex. kisel), fotomultiplikatorrör (PMT), APD-dioder (avalanche photodiodes) samt fotoresistorer (LDR). Fotodiodor ger en ström eller spänningsändring som är ungefär proportionell mot ljusintensiteten och används bland annat i fiberoptik och spektral analys. PMT och APD erbjuder betydande förstärkning och används vid mycket låga ljusnivåer. LDR är billiga och enkla men har lång svarstid och begränsad linjäritet.

Viktiga prestandaegenskaper inkluderar responsivitet i ampere per watt, kvantisk effektivitet, spektral respons, mörkström, brus och dynamiskt omfång samt svarstider. Materialval beror på våglängdsområde: kisel för synligt ljus, InGaAs för nära infraröd, och andra material för längre våglängder. Moderna ljusdetektorer kombineras ofta med förstärkare och omvandlare samt signalbehandling i instrument för snabb och noggrann mätning.

Användningsområden omfattar optisk kommunikation, spektroskopi, astronomi, medicinsk bildbehandling och miljöövervakning.