centromerernas

Centromerernas regioner är kromosomernas funktionella platser där kinetokorerna bildas och där systerkromatiderna hålls samman under celldelningen. Under mitos och meios förankras kromosomerna i mikrotubulerna via kinetokorerna, vilket gör att kromosomerna dras till motsatta poler när mikrotubulerna förkortas och att separationen av kromatiderna sker på ett kontrollerat sätt.

Struktur och sammansättning: De flesta eukaryoter har regionala centromerer som innehåller långa repetitiva DNA-sekvenser—ofta rik på satellit-DNA. Pericentromerala regioner består av tät heterokromatin. Centromer identitet är i stor utsträckning epigenetisk och avses av histonvarianten CENP-A som ersätter H3 i centromerala nucleosomer. Tillsammans med proteiner som CENP-C, CENP-T och Ndc80-komplexet bildar detta kinetokoret som fäster mikrotubulerna under celldelningen.

Variation och specialfall: Vissa organismer har point-centromerer där en kort DNA-sekvens definierar centromeren, medan regionala centromerer förekommer hos de flesta andra arter. Neocentromerer kan uppstå när en ny centromer bildas på tidigare icke-centromert DNA genom epigenetiska mekanismer, vilket kan påverka kromosomstruktur och fenotyper.

Betydelse: Fel vid centromerernas funktion kan leda till aneuploidi och är kopplat till cancer och andra sjukdomar. Centromerernas evolutionära dynamik bidrar till variation i kromosomantal och struktur mellan arter.