bäddlasten

Bäddlasten är den del av sedimenttransporten i rinnande vatten som sker längs flodens eller kanjonens bädd. Den består av större partiklar som inte hålls i suspension utan flyttas av kontakt med bottnen: de rullas, glider eller saltateras över bäddytan under flödet. Den upphängda lasten, å andra sidan, utgör mindre partiklar som färdas i suspension i vattnet. Bäddlasten dominerar ofta för grusiga och grovkorniga sedimentära strömningar.

Mekanism och processer innebär att när den djupt verkan av flödes shear stress överstiger den kritiska skjuvlasten, entraineras bäddmaterialet och förflyttas i olika rörelsemönster. Typiska rörelser är rullning, glidning och saltation, där partiklarna för korta sträckor hoppar mellan toppar och dalar i bäddens turordning. Rörelsen är starkt beroende av flödets hastighet, vattendjup och partikelstorlek samt i vilken grad floden når ett tillstånd där flödet kan transportera materialet utan återfällning.

Mätning och beräkning av bäddlasten sker ofta med fältprov och empiriska modeller. Exempel på provtagningsmetoder är bäddlastprovtagare som Helley-Smith eller liknande enheter som ligger på bädden för att samla material som passerar. I beräkningssammanhang används empiriska samband och transportfunktioner, såsom Meyer-Peter-Müller eller Wilcock-Crowe, vilka relaterar bäddlastens transport till överdriven skjuvspänning, partikelstorlek och vattendjup.

Betydelsen av bäddlasten är stor för flodernas morfologi och sedimentbudget. Den påverkar kanalform, dhärdhet, erosion och sedimentförnyelse samt ekologiska förhållanden som bottenhabitat. Mätningar av bäddlasten är ofta föremål för stor osäkerhet på grund av dess episodiska natur och beroende av flödesförhållanden.