brösttäthet

Brösttäthet, eller täthet i bröstvävnaden som ses på mammografi, beskriver hur stor del av bröstet som består av fibroglandulär vävnad jämfört med fett. Tätheten avgör hur tydliga röntgenbilderna blir och har betydelse för tolkningen av bild och cancerupptäckt.

Klassificering används ofta enligt BI-RADS eller liknande skala, vanligtvis i kategorierna A till D: A motsvarar nästan helt fett, B är spridda fibroglandulära områden, C är heterogent tät med betydande fibroglandulär vävnad, och D är mycket tät. I svensk praxis redovisas brösttäthet som en del av röntgenrapporten och kan påverka uppföljning och val av bildväg.

Orsaker och variation: brösttäthet varierar mellan individer och förändras över livet. Den är oftare hög hos yngre kvinnor och vid vissa hormonella tillstånd (t.ex. under hormonell behandling). Den tenderar att minska med åldern och ökad kroppsfett efter klimakteriet. Ärftlighet spelar också en roll.

Betydelse: hög brösttäthet ökar risken för bröstcancer och minskar mammografins känslighet, vilket kan göra tumörer svårare att upptäcka på röntgenbilder. Vid hög täthet kan kompletterande bildmetoder som ultraljud eller MRI ibland övervägas, särskilt om klinisk misstanke föreligger eller om bildkänningen är låg.

Sammanfattning: brösttäthet används som en radiologisk markör som påverkar screeningens känslighet och kan vara en oberoende riskfaktor för bröstcancer. Kliniska beslut om uppföljning och eventuella extra bildutredningar görs ofta i samråd mellan patient och vårdgivare.