bröstgången

Bröstgången, eller ductus lactiferus, är mjölkgångarna i bröstet som transporterar mjölk från lobulerna till bröstvårtan. Systemet består av små terminala mjölkgångar som sammanlänkas till större kanaler och öppnar sig i flera små hål på bröstvårtan. Antalet öppningar varierar mellan individer, men hela nätverket fungerar som en väg för mjölkens väg till barnet vid amning.

Gångarna löper genom bröstvävnaden och är omgivna av bindväv och glatt muskulatur. Inom gångarna återfinns ett innerskal av epitelceller omgiven av myoepitelceller som hjälper till att pressa mjölken framåt. Vid utsöndringen av mjölk regleras transporten delvis av oxytocin, som vid barnets suck reflex aktiverar myoepiteliala celler och underlättar mjölkutsläpp genom bröstvårtan. Mjölken produceras i lobulerna och leds sedan genom gångarna fram till utloppet.

Utveckling och funktion hormonellt styrs av könshormoner och prolaktin. Under puberteten och graviditeten förändras vävnaden för att möjliggöra mjölkproduktion och -utsöndring. Kliniskt är bröstgångarna viktiga eftersom blockeringar eller inflammationer i gångarna kan orsaka mastit eller ductal ectasia. Vissa tumörtyper uppstår i eller runt mjölkgångarna, exempelvis ductal carcinom in situ eller intraduktala papillom. Vid bilddiagnostik utvärderas ofta gångarnas struktur och eventuella förändringar i samband med mjölkproduktion, amning eller misstänkt sjukdom.