bränsleenergi

Bränsleenergi är den energi som kan frigöras när ett bränsle förbränns i närvaro av oxidanter. Denna energi används för att värma, driva mekaniska processer eller generera elektricitet och utgör en viktig grund för att jämföra hur mycket arbets- eller värmeproduktion olika bränslen kan leverera i olika system.

Energin som frigörs vid fullständig förbränning mäts vanligtvis som högre värmevärde (HHV) och lägre värmevärde (LHV). HHV inkluderar energin som finns i vätet i form av vatten som kondenserar, medan LHV antar att vattenånga inte kondenserar och därmed ger något mindre energi. Bränslets energiinnehåll anges ofta per massa (MJ/kg) eller per volymenhet (MJ/m³ eller MJ/L). För praktiska jämförelser används även energier i kilowattimmar (kWh).

Olika bränslen uppvisar olika energitätheter och lagringsbeteenden. Gasformiga bränslen har ofta hög energi per massa men lägre per volym; flytande bränslen genererar vanligtvis högre energi per volym och är enkla att transportar och använda i motorer och kraftverk. Fossila bränslen som kol, bensin och diesel varierar i sammansättning och fuktighet, vilket påverkar deras HHV/LHV och praktiska användning. Bioenergi och avfall kan omvandlas till värme eller el genom olika tekniker och bidrar därmed till förnybar energiproduktion.

Bränsleenergi är nära kopplad till systemets effektivitet och utsläpp. Den energi som verkligen används beror på omvandlingstekniken (motor, förbränningspanna, turbin) och hur bränslets kemiska energiinnehåll utnyttjas som arbete eller värme. Miljöeffekter, särskilt koldioxidskuld per producerad energi, varierar mellan bränslen beroende på deras kolinnehåll och användning.