bronkialsystemets

Bronkialsystemet är luftvägarnas del som leder luft från trakea till alveolerna och omfattar trakea, huvudbronkerna, lobbronkerna, segmentbronkerna samt de små bronkerna ned till terminala bronkiolerna. Systemets huvuduppgift är att transportera luft, värma och fukta den samt att skydda luftvägarna genom mukociliär clearance.

Anatomiskt blir trädet ett förgrenat rörsystem där större väggar innehåller brosk, medan de mindre delarna domineras av glatt muskulatur. Epitelet är i de största luftvägarna ett pseudostratifierat cilierat cylindriskt epitel med slemproducerande bägarceller. Med minskande storlek övergår epitelet till tunnare: cilierna blir färre och klubbceller förekommer i små antal.

Mukociliär clearance fortsätter att flytta slem och partiklar upp mot svalget via ciliernas rytmiska rörelser. Luftvägarnas slemproduktion ökar vid infektioner eller inflammation.

Förutom mekanisk ventilation regleras luftvägarnas diameter av det autonoma nervsystemet: parasympatisk stimulans från vagusnerven är bronkokonstriktor, medan sympatikus kan orsaka bronkdilatation via beta-2 adrenoreceptorer. Bronkialblodförsörjningen till stor del från bronchiala artärer (från aorta) med venös dränering till azygos venerna; lymfatisk dränage finns i lungorna.

Utveckling: bronkträdet bildas under fosterutvecklingen från endodermala förgreningar av ventral foregut; uppdelningen börjar tidigt i graviditeten.

Sjukdomar: sjukdomar såsom astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL), bronkit och bronkiektasi innebär inflammatoriska eller strukturella förändringar i bronkialsystemet och påverkar luftflödet.