borrkärnebaserade

Borrkärnebaserade används inom geovetenskap och mineralprospektering för att beskriva metoder, bedömningar och modeller som vilar på information från borrkärnor. Borrkärnor tas ur borrhål och utgör cylindriska prover av bergarter och jordarter som behåller övergripande stratigrafi, textur och kemisk sammansättning. Genom noggrann kärnbeskrivning får man data om bergartstyp, frakturer, mineraler och deformation som är centrala för tolkningar av subsurface.

Användningsområden och metoder innefattar mineralprospektering, geotekniska undersökningar, hydrogeologi och miljöbedömningar. Metoderna inkluderar kärnloggning och detaljerad kärnbeskrivning, mikroskopisk analys och petrogeologiska studier, samt laboratorieanalyser som röntgendiffraktion (XRD), porositet och permeabilitet. Resultaten används för att bygga geologiska modeller, uppskatta resurser, bedöma bergmassa-stabilitet och förstå vatten- eller vätskeflöden i underjorden.

Fördelar med borrkärnebaserade metoder är att de ger direkt insikt i bergartens typ, struktur och historik, samt bevarade fasrelationer som ofta inte fångas av ytborrning eller ytanalyser. Behovet av kontinuitet och representativitet begränsar dock tillgången och kostnaderna; informationen är lokalt begränsad till borrhålets område och kärnor kan påverkas av borrningsprocesser eller urvalsmönster. Därför används borrkärnebaserade data ofta i kombination med andra datakällor för att stärka slutsatser och modeller.

Termen förekommer främst i nordiska och skandinaviska geovetenskapliga sammanhang och översätts ofta till core-based eller borehole-based i engelskspråkiga texter. Den beskriver ett övergripande arbetssätt där kärnprover är grundläggande för tolkningar och beslut.