bootstrapparadoxen

Bootstrapparadoxen är ett tankeexperiment inom tidsresor där ett objekt eller information uppstår i en tidskedja utan tydlig upphovsman. En tidsresenär återvänder till en tidigare tidpunkt och ger något vidare till sitt yngre jag, som senare används för att skapa samma föremål eller dela samma information. Denna cirkulära kedja gör att upphovet till föremålet eller informationen blir odefinierbart eller oförklarat av ett första ögonblick i tiden.

Ett ofta citerat exempel handlar om en tidsresenär som får instruktioner för att bygga en tidsmaskin från sitt framtida jag. Han bygger maskinen, reser tillbaka i tiden och lämnar instruktionerna till sitt yngre jag. Den unge jag växer upp och senare bygger tidsmaskinen, vilket gör att upphovet till hela kedjan kommer från själva tidsresan utan någon klar startpunkt.

Inom fiktion används bootstrapparadoxen ofta som en konflikt- eller konversationsdrivare för att undersöka frågor om kausalitet och informations ursprung. Den illustrerar hur tidsresor kan skapa situationer där saker existerar utan tydlig orsak eller ursprung.

Teoretiska lösningar varierar. Enligt Novikovs självständighetsprincip kan tidsresenärens handlingar på en tidsresekurva vara självkonsekventa och därmed förhindra motsägelser. En annan tolkning är att varje tidsresa skapar en ny, separat tidslinje i en mångvärldstolkning, vilket eliminerar paradoxen genom att olika beslut leder till olika verkligheter. Även om konceptet är vanligt i science fiction finns det ingen experimentally bevisad tidsresa, och bootstrapparadoxen betraktas huvudsakligen som ett filosofiskt och litterärt frågeställning.