blåsefamilier

Blåsefamilier är de instrumentgrupper inom blasinstrumenten som producerar ljud genom att luft blåses igenom eller mot en munstycke. I västerländsk musik används ofta termen för att beskriva träblåsinstrument och metallblåsinstrument, vilka tillsammans utgör huvuddelen av orkestralt blås. Ljudet uppkommer av luftens vibrationer, på olika sätt beroende på instrument och konstruktion.

Träblåsinstrumenten kännetecknas av att ofta använda kärl eller rör med olika hål och bladvredskap. Exempel på träblåsinstrument är flöjt, klarinett, oboe och fagott. Saxofonen räknas vanligtvis till träblåsinstrument trots att den ofta tillverkas i metall. Vissa träblåsinstrument använder enkla eller dubbla rör (reeds), vilket påverkar klang och spelteknik (klarinett och saxofon har enkel reed, oboe och fagott har dubbelt rör). Flöjten producerar ljud utan läpprevolut, genom kantljud.

Metallblåsinstrumenten producerar ljud genom att spela läpparna mot ett munstycke och låta luftens vibrationer formas i tonhöjdens längd och tonhöjd. Exempel på metallblåsinstrument är trumpet, trombon, horn och tuba; även eufonium förekommer i vissa ensembler. Dessa instrument använder oftast ventiler eller slides för att ändra tonhöjden, och deras klangfärg varierar från ljusa och genomträngande till djup och kraftig.

Blåsefamilierna spelar centrala roller i orkestrar, blåses-kören och mindre ensembler, där deras olika klangfärger, dynamik och registreringsmöjligheter bidrar till harmoniska och melodiska strukturer. Historiskt har konstruktionen utvecklats från tidiga mekaniska lösningar till moderna ventilsystem och förbättrad materialteknik, vilket bredde ut spelbarheten och klangsnittet.