blodförsörjning

Blodförsörjning är den fysiologiska processen där blod försörjer kroppsvävnader med syre och näring och samtidigt avlägsnar koldioxid och andra avfallsprodukter. Denna process möjliggörs av ett samspel mellan hjärtat, som pumpar blod, och ett omfattande nätverk av artärer, vener och kapillärer som sammanbinder kroppens vävnader.

Arteriellt blod transporteras från vänster kammare genom aortan ut i kroppens artärer och vidare till organens arterioler. I kapillärerna sker gasutbyte och näringsutbyte mellan blod och vävnad. Det venösa blodet samlas upp i venoler och vener och återvänder till höger atrium via övre och nedre hålvenen. Hjärtmuskeln och blodkärlens diameter reglerar totalt blodflöde och fördelning till olika vävnader efter behov.

Regleringen av blodförsörjningen sker framför allt genom autoreglering i vävnaderna som upprätthålls av metaboliska faktorer (ökat CO2, sänkt pH, ökat adenosindifosfat) som vidgar arteriolerna. Autonoma nervsystemet och endotelproducerade mediatorer justerar även tonus och vingflöde. Särskilda organ som hjärna, hjärta och njurar har ofta särskild, lokal reglering men påverkas av den övergripande hemodynamiska statusen.

Faktorer som påverkar blodförsörjningen inkluderar blodtryck, hjärtminutvolym och kärlmotstånd. När perfusionen minskar kan vävnader bli hypoxiska och senare skadas genom ischemi eller nekros. Sjukdomar såsom ateroskleros, hjärtsvikt, sepsis och trauma kan försämra blodflödet avsevärt.

Bedömning av blodförsörjningen görs genom kliniska tecken samt bild- och funktionell diagnostik (till exempel doppler, perfusionsstudier) för att kartlägga blodflöde och behov av behandling. Behandling syftar till att återställa adekvat perfusion genom vätska, läkemedel och i vissa fall interventioner eller kirurgi.