autoreglering

Autoreglering är ett begrepp som används inom flera områden för att beskriva ett system som själv reglerar sin funktion utan yttre styrning. Inom teknik och processindustri refererar autoregelring vanligtvis till ett slutet reglersystem där en sensor mäter en viss egenskap (t.ex. temperatur, tryck eller hastighet) och en regulator justerar en aktor för att hålla egenskapen vid ett uppsatt värde. Inom biologi används termen för de egna mekanismer som gör att vävnader eller organ kan bibehålla konstant funktion trots variationer i blodtryck, metaboliter eller andra drivkrafter.

Exempel på fysiologisk autoreglering är cerebral autoreglering, som stabiliserar hjärnans blodflöde inom ett brett blodtrycksintervall genom myogena svar, metaboliska signaler (CO2, pH, adenosin) och neurogena faktorer. Njurarnas autoreglering håller glomerulära filtrationen konstant över variationer i blodtrycket via myogena mekanismer och tubuloglomerulär feedback. Autoreglering skyddar vävnader mot ischemi och ödem och har begränsningar; vid mycket lågt eller mycket högt blodtryck kan den inte upprätthållas.

Inom teknik och processreglering handlar autoreglering om självreglerande system där en sensor matar information till en regulator som justerar en aktor. Grundprincipen är negativ återkoppling som strävar efter att hålla en variabel vid ett uppsatt värde trots störningar. Vanliga tillämpningar är temperaturreglering, tryckreglering eller hastighetsstyrning. Viktiga faktorer är stabilitet, ledtider och regulatorparametrar som påverkar svar, damping och prestanda.