bettställning

Bettställning, inom odontologin ofta kallad ocklusion, beskriver hur överkäken och underkäken möts när käkarna är slutna och hur tänderna kontaktar varandra. Den omfattar både den statiska relationen mellan käkarnas position i ocklusionen och det dynamiska kontaktmönstret som uppstår vid tuggning, tal och andra rörelser. En väl fungerande bettställning ger jämn kontaktfördelning över de bakre och frontala tänderna och en stabil vertikal dimension.

Viktiga begrepp är centrisk relation och centrisk ocklusion. Centrisk relation är den referenspositionen för käkarnas led i käkledens glidrörelser, medan centrisk ocklusion beskriver hur tänderna kommer i kontakt när käkarna är i denna eller vardagliga slutna position. Ocklusionen kan vara klassisk eller avvikande beroende på tandställning, tandförlust, eller malocclusion. Kontakterna mellan tänderna kan vara jämnt fördelade eller fokuserade till vissa tänder och påverkar belastningen på tänderna och käkleden.

Orsaker till förändringar i bettställningen inkluderar tandförlust, karies, slitage, obalanserade restaureringar, ortodontiska behandlingar och olika muskuloskeletala faktorer. En avvikande bettställning kan bidra till smärta i käkleden och käkmusklerna samt nedsatt tuggfunktion och tal.

Bedömning och behandling görs av tandläkare eller ortodontist och innefattar klinisk undersökning, bettregistreringar och ibland modeller monterade i en articulator. Behandling kan omfatta ortodonti, restaurativa arbeten, proteser och ocklusalt arbete för att återställa stabil ocklusion och funktion.