tandställning

En tandställning är ett ortodontiskt behandlingsverktyg som används för att korrigera avvikelser i bett och tandpositioner. Genom konstant, lätt tryck flyttas tänderna över tid mot önskat läge. Systemet består vanligtvis av brackets som fästs på tändernas framsidor, en sammanlänkad båge och ofta elastiska ligaturer eller lås beroende på typ av konstruktion.

Vanliga typer är metalltandställning med synliga metallbrackets, keramiska tandställningar där brackets är färgtonade eller nästan osynliga, och linguala tandställningar som fästs på insidan av tänderna och därför är svåra att se från utsidan. Det finns även självslående lås som kan minska antalet justeringar. Vissa behandlingar kombinerar flera typer och avslutas med en retainer efter att tandpositionerna stabiliserats.

Behandlingstiden varierar beroende på ålder, svårighetsgrad och hur noggrant instruktionerna följs. I allmänhet tar det mellan cirka ett och tre år. Under behandlingen besöker man regelbundet tandläkaren, vanligtvis var 4–8 vecka, för justeringar. Obehag är vanligt i början av varje justering och när nya bågar fästs.

Underhåll och risker: god munhygien är viktig eftersom tandställningen ökar risken för karies och tandköttsinflammation. Borsta tänderna noggrant två gånger om dagen, använd mellanrumsborstar och tandtråd, och undvik mycket hårda eller klibbiga livsmedel. Viss irritation i munslemhinnan kan förekomma, och i sällsynta fall kan rotresorption uppstå. Efter behandlingen krävs ofta en retainer för att bibehålla rätt läge.

Historik: moderna tandställningar utvecklades under 1900-talet och har vidareförädlats med förbättrade material och tekniker.