beteendepsykologi

Beteendepsykologi är en gren av psykologin som studerar hur miljön påverkar observerbart beteende hos människor och djur. Forskningen fokuserar oftast på beteenden och de stimuli och konsekvenser som följer av dem, snarare än på inre mentala tillstånd. Målet är att förklara och förutsäga beteenden samt att använda kunskapen för att påverka beteende i praktiska sammanhang.

Historiskt är beteendepsykologi starkt förknippad med behaviorismen, som framväxte under första halvan av 1900-talet med forskare som John B. Watson och B. F. Skinner. Klassisk kondition illustreras genom lärande där ett neutralt stimuli kopplas till en obetingad respons. Operant kondition förklarar hur beteenden formas av deras konsekvenser: förstärkning ökar sannolikheten för återfall, bestraffning minskar den. Viktiga begrepp inkluderar förstärkning (positiv och negativ), bestraffning, diskriminering, generalisering och olika förstärkningsscheman.

Beteendepsykologi använder primärt experimentella och funktionella metoder, såsom laboratorieexperiment, fältobservationer och funktionell analys, för att identifiera vilka miljöfaktorer som upprätthåller ett beteende. Tillämpningar finns inom utbildning, beteendeterapi och tillämpad beteendeanalys (ABA), särskilt inom autism och andra utvecklingsrelaterade områden. Andra användningar omfattar arbetsliv och skolmiljöer.

Kritik har framförts mot beteendepsykologins begränsningar i att förklara inre kognitiva processer och kulturella faktorer. Idag integreras ofta kognitiva och neurovetenskapliga perspektiv i en bredare beteendevetenskap, men fokus på observerbart beteende kvarstår som ett kärnaspekt.