benådning

Benådning är en rättslig åtgärd där en person som dömts för ett brott helt eller delvis befrias från straffansvar, eller där straffet minskas. I vissa fall kan en benådning också innebära återställande av medborgerliga rättigheter som har förlorats till följd av straffet. Beslut om benådning hanteras av den exekutiva makten och fattas av den myndighet med behörighet att bevilja benådningar – vanligtvis regeringen eller ett särskilt benådningsorgan, ofta i kungens eller statschefens namn.

Former av benådning inkluderar full benådning, som upphäver straffet helt och hållet och återställer rättigheter, samt delvis benådning, som kan minska straffet, ge villkorlig frigivning eller förkorta rekvisita. I vissa jurisdiktioner upphör eller mildras också vissa konsekvenser av domen. Benådningens effekter regleras av nationell lagstiftning och varierar mellan länder.

Processen präglas vanligtvis av en ansökan eller begäran om benådning, där ny bevisning, ändrade omständigheter eller samhällsnytta övervägs. Beslutet fattas av behörig myndighet, och i många länder krävs konstitutionell eller ceremoniell bekräftelse av statschefen. Tiden det tar och det politiska sammanhanget kan påverka beslutet, medan målet ofta är rehabilitering och humane aspekter av straffsystemet.

Historik och debatt: Benådningar har använts genom historien som verktyg för rehabilitering och rättvisa men väcker frågor om transparens, rättssäkerhet och risk för missbruk. Se även: clemency, amnesty, reprieve, commutation.