benväggen

Benväggen är den yttre, hårda väggen som omger ett skelettben. Den består huvudsakligen av kompakt benvävnad och bildar den starka skal som ger benet dess mekaniska styrka och skydd. Den yttre delen ligger under periost och omsluter den inre spongiösa vävnaden samt den medullära håligheten där märg finns i vissa ben.

Strukturen består av två delar: ett yttre kompaktlager som utgör den täta, starka väggen, och ett inre nätverk av spongiöst benvävnad. Den yttre ytan är täckt av periost, medan den inre ytan avgränsas av endosteum. I långa ben dominerar kompaktbenet i diaphysen, medan det spongiösa benet dominerar i epifys och närliggande zoner.

Funktioner: Benväggen ger skydd och mekaniskt stöd mot belastning, fungerar som fäste för muskler via senor och är en viktig mineralreserv (calcium och fosfat). Den yttre periosten spelar en roll i läkningsprocesser och näringstransport, och endosteum deltar i benremodellering.

Variation och klinisk betydelse: tjockleken och sammansättningen varierar mellan olika skelettdelar och arter. Försvagningar i benväggen, till exempel vid osteoporos eller långvarig minskad belastning, ökar risken för frakturer. Inom tandvård används termen benväggen särskilt om väggarna i alveolära benet runt tänderna — buccala, linguala eller palatinala väggar — vilka påverkar helandet efter tandutdragningar och möjligheten att placera implantat. Vid skador kan benväggen återskapas med graft eller regenerativ teknik.