tandutdragningar

Tandutdragningar är en vanlig tandvårdsprocedur där en tand avlägsnas ur käken av tandläkare eller käkkirurg. Vid de flesta fallen görs ingreppet med lokalbedövning, och patienten kan återgå till vardagen efter en kort återhämtning. Det finns två huvudtyper: enkla tandutdragningar där tanden lossas i käkbenet och dras ut med tång, och kirurgiska tandutdragningar där ett snitt i slemhinnan och ibland viss benreducering krävs eller tanden delas i delar.

Indikationer för tandutdragning inkluderar omfattande karies eller infektion som inte kan behandlas konventionellt, svår parodontit, skadad tand som inte går att restaurera, impaktionerade tänder samt ortodontisk behandling där plats behöver frigöras.

Före ingreppet görs en klinisk undersökning och oftast röntgen (t.ex. periapikal eller panoramatomografi) för att bedöma rotstruktur och relation till närliggande strukturer. Patienten informeras om proceduren och eventuell medicinering, inklusive behov av antibiotikaprofylax vid särskilda medicinska tillstånd.

Genomförande: Under ingreppet används lokalanestesi. Vid enkla tandutdragningar lossas tanden med en elevator och dras ut med tång. Vid kirurgiska tandutdragningar görs ofta ett snitt i slemhinnan och ibland tas lite ben bort eller tanden delas i delar innan den avlägsnas.

Eftervård: Ett tryckförband placeras över såret. Patienten uppmanas att vila några timmar, undvika att spotta eller skölja kraftigt under de första timmarna och att inte röka. Smärtstillande som paracetamol eller NSAID ges vid behov. Måttlig smärta och lätt ömhet är vanligt under första dygnet.

Komplikationer och läkning: Vanliga komplikationer är fortsatt blödning, infektion, eller torr socket (alveolitis sicca) som kan uppträda 2–4 dagar senare. Nervpåverkan är en sällsynt risk vid visdomständer i underkäken. Den initiala sårläknaden sker under dagar, medan benläkning kan ta flera veckor.