beinmetabolismen

Beinmetabolism avser de samverkande processerna som reglerar benens bildning, nedbrytning och mineralbalans i kroppen. Denna system omfattar benbildning och benresorption som normalt är väl avvägda över livet och sammanlänkas med kroppens behov av kalcium och fosfat.

Vid benremodellering bryts gammalt ben ned av osteoklaster och ny benvävnad byggs upp av osteoblaster i små, lokaliserade områden. Osteocyter som är inbäddade i den mineraliserade benvävnaden fungerar som sensoriska och reglerande celler och kommunicerar med osteoblaster och osteoklaster för att anpassa bentäthet och styrka till mekanisk belastning och näring.

Regleringen av benmetabolismen är komplex och styrs av hormoner, näring och fysisk belastning. Paratyreoideahormon ökar benresorption och kalciumfrisättning, medan calcitonin hämmar osteoklastaktiviteten. Vitamin D ökar tarmens upptag av kalcium och fosfat. Könshormoner, särskilt östrogen, minskar benförlust, och ålder påverkar öppenheten i processen. Mekanisk belastning stimulerar benformation.

Normal benomsättning innebär att resorption och nybildning är ungefär i balans över tid. Förändringar i turnover kan bidra till sjukdomar som osteoporos, osteomalaci och Pagets sjukdom. Kliniskt används blodprover som benformation- och benresorptionsmarkörer (t.ex. P1NP och CTX) samt avbildning som DXA för att bedöma bentäthet. Behandling riktas mot att minska benförlust eller öka nybildning och inkluderar läkemedel som bisfosfonater, denosumab samt anabola medel som teriparatid och romosozumab, ofta kombinerat med livsstilsåtgärder som motion och adekvat kalcium- och vitamin D-intag.