behandlingsrisiko

Behandlingsrisk är inom vården den risk som ett medicinskt ingripande innebär för patienten. Den innefattar sannolikheten för skada och graden av potentiell allvarlighet, samt huruvida skadan är reversibel eller inte. Behandlingsrisk är en central del av patientsäkerhet och avvägningen mellan behandlingens nytta och dess möjliga negativa effekter.

Riskens dimensioner inkluderar typ (snabbt uppkomna akuta komplikationer kontra långsiktiga effekter), svårighetsgrad, förekomsten och om risken går att begränsa eller förebygga. Den kan vara inneboende i behandlingen eller kvarstående (residual) efter rekommenderade åtgärder. Risker påverkas av patientfaktorer (ålder, samsjuklighet, genetiska egenskaper), behandlingsfaktorer (typ av behandling, dos, läkemedelsinteraktioner) och sammanhanget (akut vs elektiv vård).

Bedömning och kommunikation: risk-nytta-analys används i planeringsstadiet, och informerat samtycke samt delat beslut är centrala principer. Informationen bör tydligt beskriva vanliga och allvarliga risker samt alternativ till behandling.

Pågående hantering: riskminimering genom korrekta indikationer, lämplig dosering, övervakning, preventiv- och säkerhetsåtgärder, säkrare läkemedelsbruk och säkra vårdrutiner; noggrann dokumentation och system för rapportering av allvarliga biverkningar och komplikationer.

Exempel på behandlingsrisker: kirurgiska komplikationer (infektion, blödning), läkemedelsbiverkningar (allergi, leverskador), strålnings- eller cytostatikarelaterade skador, anestesi-risken, kognitiv förändring vid vissa behandlingar.

Regulatoriska och etiska aspekter: övervakning av läkemedel och behandlingar, rapportering av allvarliga händelser, följsamhet mot säkerhetsriktlinjer och balansen mellan beneficence och ickeskada.

Syftet med hantering av behandlingsrisk är att maximera nytta och minimera skada, samtidigt stödja patientens självbestämmande.