begåvning

Begåvning är en samlad beteckning för en persons naturliga potential att uppnå och utveckla färdigheter inom olika områden. Begåvning används ofta för att beskriva kognitiva förmågor som minne, problemlösning och språkförmåga, men omfattar även talang inom kreativa, praktiska eller sociala domäner.

Begåvning är inte en enhetlig egenskap utan består av flera dimensioner. Vanliga uppdelningar är kognitiv begåvning, kreativitet och praktisk intelligens. Inom vissa sammanhang talas det även om social begåvning eller motorisk begåvning. Begåvning är ofta kontextberoende och kan utvecklas genom träning och utbildning.

Bedömning av begåvning görs oftast genom en kombination av psykometriska tester, observation av prestationer och bedömningar av hur snabbt och hur väl en person lär sig nya färdigheter. Begreppet används i utbildning för att identifiera begåvade elever och att ge dem anpassat stöd, men gränserna för vad som räknas som begåvning är omtvistade och risker för etiketering finns.

Faktorer som formar begåvning inkluderar genetiska arv och miljö. Arv bidrar till basnivåer i kognitiva förmågor, medan stimuli, utbildning, motivation och träning starkt påverkar hur färdigheter utvecklas över tid.

Utveckling av begåvning uppmuntras ofta genom målmedveten övning och utmanande uppgifter i stödjande miljöer. Vissa teorier betonar generell intelligens som en gemensam grund, medan andra föreslår flera intelligenser. Deliberate practice, dvs. avsiktlig och målinriktad övning, har visat sig vara viktig för att förbättra färdigheter inom många områden.