balansorganet

Balansorganet, eller det vestibulära systemet, är den del av innerörat som registrerar huvudets rörelse och position i rymden och förmedlar denna information till hjärnan för balans, hållning och blickstabilisering.

Anatomi och funktion: Innerörat innehåller tre båggångar (semicirkulära kanaler) i olika riktningar som registrerar rotationsrörelser. I varje ampulla finns en crista ampullaris med hårceller som reagerar på endolymfens vinkelrörelse. Två otolithorgan finns också: utricle och saccule, som registrerar linjär acceleration och gravitation via maculae och otoconer. Informationen leds genom vestibularnerven (CN VIII) till vestibularnuklei i pons/medulla. Från dessa kärnor projiceras signaler till cerebellum, ögonmotorneuroner (för vestibulo-ocular reflex, VOR) och till motorvägar som reglerar hållning (vestibulospinala banor). Balanssystemet integrerar vestibulära signaler med syn och proprioception för att upprätthålla stabilt synfält och kroppslig orientering.

Funktion och betydelse: Balansorganet bidrar till orientering i rymden, kontroll av kroppshållning och snabb anpassning av ögonens rörelser vid huvudrörelser. VOR stabiliserar bilden på näthinnan vid fartfyllda rörelser och möjliggör riktade blickar trots huvudets rörelse.

Vanliga tillstånd: Benign paroxysmal vertigo (BPPV) uppstår när otoconer lossnar och hamnar i en sinus i båggångarna. Menières sjukdom kännetecknas av episodisk yrsel, hörselnedsättning och tinnitus. Vestibularneurit och labyrintit orsakar yrsel och balansproblem utan eller med öronensämnen. Diagnostik innefattar anamnes, vHIT, calorisk test och VNG; behandling inkluderar vestibulär rehabilitering, Epley-manövern vid BPPV och ibland medicinering eller kirurgiska alternativ vid svåra fall.