backscatterteknik

Backscatterteknik är en samling metoder som bygger på att analysera strålning, vågor eller partiklar som studsar tillbaka mot källan efter att ha träffat ett objekt. Fenomenet kallas backscatter och uppträder inom flera områden, bland annat röntgen, ultraljud, radar, sonar och optisk ljus.

Principen är att en sänd signal träffar målet och att en del av energin studsar tillbaka till mottagaren medan resten kan spridas eller penetrera objektet. Genom att mäta återkastad intensitet, vinkel och ibland fas får man information om materialets densitet, sammansättning eller geometri. Olika tekniker varierar i känslighet och upplösning beroende på spridningsprocess och våglängd.

Vanliga tillämpningar inkluderar röntgen-backscatter imaging för säkerhetskontroll och materialanalys, ultraljuds-backscatter för medicinsk bildgivning och icke-destruktiv provning, samt radar- och fjärrmätningsbackscatter som används i fjärranalys, kartläggning och miljöövervakning. Optisk backscatter förekommer i vissa ljusbaserade avbildningslösningar där mått på återkastat ljus ger information om ytor och täthet.

Fördelar är att ofta krävs endast begränsad åtkomst till en yta och att stråldosen eller energin kan vara försumbart lägre än i transmissionsbaserade metoder. Begränsningar inkluderar lägre detaljupplösning, risk för artefakter och att tolkningen kräver modellering av komplexa spridningsförlopp.

Historiskt har backscatterteknik utvecklats sedan mitten av 1900-talet och används idag inom säkerhet, medicin, byggnads- och geovetenskap. Pågår forskning i förbättrad rekonstruktion, 3D-backscatter-tomografi och ny signalbehandling.