ultraljudsbackscatter

Ultraljudsbackscatter är den del av den utsända ultraljudsvågen som reflekteras tillbaka till transduktorn. Den återreflekterade energin innehåller information om vävnadens mikrostruktur och materialegenskaper och bidrar till bildkontrasten i klinisk ultraljudsdiagnostik samt i icke-destruktiv provning (NDT).

Konkreta mått som används i forskning och teknik är backscatter coefficient (BSC) eller backscatterfaktorn, vilka beskriver hur mycket energi som återreflekteras per volymenhet och per vinkel vid en given frekvens. Backscatter påverkas av skillnaden i akustisk impedans mellan medium, det vill säga produkten av densitet och ljudhastighet, samt av spridningsgeometrin och frekvensen. Vid små spridare, mycket mindre än våglängden, dominerar Rayleigh-spridning; större strukturer ger mer komplex och riktad spridning. Den resulterande signalen blir en speckle-mönstrad bild som bär information om vävnadsdensitet, struktur och sjukdomstillstånd.

Användningar inkluderar diagnostik i klinisk ultraljud för bedömning av lever, njurar och bröstvävnad samt kartläggning av vävnadsens echogenicitet. Inom icke-destruktiv provning används backscatter för att upptäcka defekter och materialhomogenitet. Forskning inom kvantitativ ultraljudsbildning strävar efter att standardisera och kvantifiera BSC som ett mått på vävnadsens egenskaper, samtidigt som speckle-brus och korrelationsmönster hanteras genom bildbearbetning.