fjärrmätningsbackscatter

Fjärrmätning är en disciplin inom geovetenskap som syftar till att samla in information om jordens yta och atmosfären utan direkt närvaro vid platsen. Genom sensorer som verkar från flygande eller omloppsbundna plattformar mäts elektromagnetisk strålning eller andra signaler som reflekteras eller avges av objekt i terrängen. Analysen av dessa data möjliggör kartläggning och karaktärisering över stora områden.

Huvudtyper av sensorer är optiska kameror på satelliter eller drönare, radarsensorer (SAR) som fungerar oavsett molntäcke, och LiDAR som mäter höjder och struktur. Optiska data används ofta i flera spektrala band för att uppskatta färg och tillstånd hos vegetation, vatten och jord. SAR kan ge data även när sikten är dålig och används särskilt för terräng- och fuktanalys.

Behandling och analys inkluderar radiometrisk och geometrisk korrigering, atmosfärskorrigering, bildklassificering och kartläggning med hjälp av GIS. Vidare används maskininlärning och tidsserier för förändringsdetektion och beteendeanalyser.

Användningsområden inkluderar kartläggning av markanvändning och skogsresurser, jordbruksövervakning och hälsa hos grödor, kartläggning av vattenresurser, urban utveckling, katastrofövervakning samt klimatforskning.

Fjärrmätning erbjuder stor yta och repetitiv täckning, särskilt via satelliter. Begränsningar inkluderar varierande spatial upplösning, beroende av sensor och väderförhållanden för optiska data, samt behov av avancerad bearbetning och tolkning. Öppna data från program som Landsat och Sentinel stödjer forskning och utbildning.