axialfläktar

Axialfläktar är en typ av fläktar som flyttar luft i riktningen längs fläktaxeln. De består av en roterande impeller med blad som trycker luften framåt när de roterar, vilket skapar ett högt volymflöde vid lågt tryck. Luftströmmen leds ofta genom ett hus eller en kanal så att fläkten kan användas inline i ventilationssystem.

Konstruktionen varierar. Vanliga varianter inkluderar inline-axialfläktar och duct-fläktar, där fläkten placeras i en kanal. Många moderna axialfläktar används med integrerad motor och styrning (EC-motorer), medan äldre modeller kopplas via en separat motor. Bladens utformning – antal blad, bladvinkel och hub-geometri – bestämmer flödet och ljudnivån. Materialval är vanligtvis plast eller aluminium.

Prestanda mäts i volymflöde (Q, vanligtvis m3/h eller CFM) och statiskt tryck (Ps, Pa). Axialfläktar erbjuder högt flöde vid låg motståndsökning; vid större tryckskillnader minskar effektiviteten och bullret ökar. Jämfört med centrifugalfläktar genererar axialfläktar vanligtvis lägre tryckökningar men högre flöden.

Användningsområden inkluderar bygg- och fordonsventilation, elektronik- och serverkylning samt hushållsapparater och industriell ventilation. Underhåll består av regelbunden rengöring av blad och hus samt kontroll av lager och motorstyrning. Fläktstorlek och varvtal måste väljas för att uppfylla krav på flöde, tryck och ljud.

Historia och utveckling har skett i takt med förbättringar av bladdesign och energimotorer, särskilt med införandet av borstlösa DC- och ECM-motorer.