avbildningssystems

Avbildningssystem är tekniska system som fångar eller genererar visuella representationer av objekt eller scenarier. De används för observation, dokumentation, analys och beslutsstöd. Begreppet omfattar allt från konsumentkameror till specialiserad medicinsk och industriell utrustning.

Ett avbildningssystem består normalt av en ljuskälla eller annan excitationskälla, ett optiskt system med linser och filter, en detektor som uppfångar signalen och ett signalbehandlings- och lagrings-/visningssteg. Detektorn kan vara en CCD- eller CMOS-sensor i synligt ljus, eller mer specialiserade sensorer som scintillatorer och fotomultiplikatorer i andra modaliteter. Systemets prestanda bestäms av upplösning, dynamiskt omfång, känslighet, bruset och bildhastighet. Kalibrering och ofta synkronisering mellan komponenter är vanligt förekommande.

Vanliga kategorier av avbildningssystem inkluderar optiska avbildningssystem som kameror, mikroskop och endoskop; medicinska avbildningssystem som röntgen, datortomografi (CT), ultraljud och magnetresonansavbildning (MRI); samt industriella och vetenskapliga system för till exempel icke-förstörande provning och astronomisk bildinsamling. Inom medicin används ofta standarder som DICOM för lagring och överföring av bilddata.

Framsteg inom området fokuserar på högre upplösning, snabbare bildhastigheter, bättre spektral känslighet och användning av artificiell intelligens för bildbehandling och diagnostik. Regulatoriska och etiska frågor är särskilt relevanta förPatientsäkerhet, dataskydd och interoperabilitet mellan olika system.