avbildningssystem

Ett avbildningssystem är ett samverkande antal komponenter och processer som syftar till att fånga, digitalisera, bearbeta, överföra och visa visuell information. Systemet används inom fotografi, videoproduktion, medicinsk bildbehandling och industriell automatisering. Avbildning kan ske i två- eller tredimensionell form och kan innebära stillbilder eller sekvenser.

Vanliga komponenter är en optisk del med linser och eventuellt belysning, en sensor (till exempel CMOS eller CCD) för att omvandla ljus till elektriska signaler, samt elektronik för analog-till-digital omvandling och bildbearbetning. Efterbearbetning och komprimering kan ske i enhet eller programvara. Slutligen följer visning eller lagring via skärm, utskrift eller nätverk.

Prestanda mäts i flera dimensioner: upplösning och bildfrekvens, dynamiskt omfång, brusnivå och signal-till-brus-förhållande, färgnoggrannhet och färgrymd, samt färgprofilering och gamma. Geometrisk kalibrering används för att korrigera förvrängningar och misregistrering mellan sensorn och optik. I komplexa system används registrering och multivisualisering.

Beroende på användning kan avbildningssystem delas in i konsument-, professionella, medicinska, industriella och geospatiala system. Exempel inkluderar kameror och skannrar för vardaglig fotografering, samt medicinsk utrustning som röntgen-, CT- och MRI-system, och fjärrsensorer i geospatiala applikationer.

Interoperabilitet stöds av standarder och filformat som RAW, TIFF och JPEG, samt DICOM i medicinsk bildbehandling. Färghantering följer ICC-profiler och standarder för färgrymder. Datahantering, lagring och integritet är centrala frågor i moderna avbildningssystem.