arbetsproduktivitet

Arbetsproduktivitet är ett mått på hur mycket produktion eller värde som skapas per arbetad timme eller per arbetande person. Vanliga mått är BNP per arbetstimme och BNP per capita, ofta justerade för säsongsvariationer och arbetsveckans längd. En ökning av arbetsproduktiviteten innebär att ekonomin producerar mer output per arbetad enhet, vilket ofta bidrar till högre levnadsstandard utan att antalet arbetade timmar ökar.

Produktivitetens utveckling styrs av flera faktorer. Kapitalstockens omfattning och kvalitet (tillgång till maskiner och teknik), arbetskraftens utbildning och färdigheter, innovation och teknologisk utveckling, arbetsorganisation och arbetsprocesser, samt infrastruktur och institutionella förutsättningar spelar alla betydande roller. Teorier om total faktorproduktivitet fångar även effekter som inte förklaras av kapital och arbete direkt. Strukturförändringar i ekonomin kan påverka hur produktiviteten utvecklas över tid.

Det finns skillnader mellan sektorer och länder. Traditionellt har industrisektorn varit mer produktiv än många tjänstesektorer, men digitalisering och nya affärsmodeller förändrar mönstren. Mätning av arbetsproduktivitet har begränsningar: det fångar inte alltid kvalitetsförbättringar i tjänster, och olika sätt att arbeta kan påverka tolkningar. Dessutom påverkas jämförelser av skillnader i arbetsvillkor, arbetstid och svar på prisförändringar. Data tillhandahålls av myndigheter som Statistics Sweden (SCB) och internationella organisationer som OECD.

Användningen av arbetsproduktivitet som indikator underlättar analys av långsiktig tillväxt och politiska beslut. Åtgärder som främjar forskning och utveckling, utbildning, investeringar i infrastruktur och digitalisering syftar ofta till att höja arbetsproduktiviteten och därmed potentiell välfärd.