arbetsmarknadspolitisk

Arbetsmarknadspolitisk är ett adjektiv som används för att beskriva politik, åtgärder och forskning som rör arbetsmarknaden. Det omfattar frågor som sysselsättning, arbetslöshet, matchning mellan lediga jobb och arbetssökande samt arbetskraftens rörlighet. Begreppet används både för att beskriva specifika åtgärder och övergripande policyinriktningar.

Aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder syftar till att förbättra arbetsmarknadens funktion genom att stärka kompetens, matchning och incitament till arbete. Exempel är arbetsförmedling, utbildningar, praktikplatser, stöd till nyanställningar och åtgärder som ökar geografisk rörlighet. Passiva åtgärder omfattar ekonomiskt stöd till arbetssökande, såsom arbetslöshetsförsäkring och andra socialförsäkringsinsatser som säkrar inkomst under arbetslöshet. I praktiken används ofta en kombination av båda typerna.

Institutionsmässigt utformas arbetsmarknadspolitik av staten i samarbete med arbetsmarknadens parter samt regionala och lokala aktörer. I Sverige finns dessutom olika myndigheter och program som leds av regeringen och relevanta departement, medan fackföreningar och arbetsgivarorganisationer bidrar till dialog, design och genomförande av åtgärder.

Effekten av arbetsmarknadspolitik är föremål för kontinuerlig utvärdering och debatt. Förespråkare lyfter fram snabbare återgång till arbete, bättre matchning och ökat arbetskraftsdeltagande, medan kritiker påpekar kostnader, risk för moral hazard och behovet av tydlig målstyrning samt långsiktiga investeringar i kompetens.

Begreppet arbetsmarknadspolitisk används även i internationell jämförelse och policyarbete, där organisationer som OECD och EU:s samarbetsorgan analyserar medlemsländernas arbetsmarknadspolitiska åtgärder.