antikörpertiter

Antikörpertiter, ofta kallade antikroppstiter, är ett mått på koncentrationen av specifika antikroppar i blodserum. Titer beskriver hur mycket serum som kan utspädas innan antikropparnas reaktion inte längre känns igen av den använda laboratoriemetoden. Resultatet uttrycks vanligtvis som en titer, till exempel 1:80 eller 1:160, där högre tal indikerar högre antikroppskoncentration.

Titer bestäms genom seriell utspädning i en given metod. Vanliga metoder inkluderar enzymkopplade immunoassays (ELISA), virusneutraliseringstester, hemagglutinationsinhibition och immunfluorescensbaserade tester. Den exakta tolkningen av en titer beror på vilken antigen som används, vilken metod som används och laboratoriets referensvärden.

Användningen av antikörper-titer är vanlig inom serologi för att bedöma immun status efter vaccination eller tidigare infektion, samt för att följa ett immunsvar över tid. I kliniska sammanhang kan höga titrar indikera skydd mot vissa patogener, men vilken tiern som räknas som skydd varierar mellan olika sjukdomar och tester. Det är viktigt att observera att närvaro av antikroppar inte alltid motsvarar fullständigt skydd, särskilt om bindingen inte är neutraliserande eller om skydd kräver cellmedierat svar.

Begränsningar inkluderar laboratorievariationer mellan metoder och mellan labb, korsreaktioner och tålmodighetsfaktorer såsom tid sedan exponering. Tolkning av titrar bör därför göras i klinisk kontext och i samråd med laboratoriet.