ansvarsutsträckning

Ansvarsutsträckning är ett juridiskt begrepp som beskriver hur långt en part ansvarar för skador eller förpliktelser som uppstår genom handlingar eller underlåtenheter. Begreppet används främst inom kontraktsrätt och skadeståndsrätt och avser vilka skador som täcks, vilka personer som kan göras ansvariga och vilken tids- och geografisk räckvidd som ansvaret omfattar.

Inom kontraktsrätt uppstår ofta en ansvarsutsträckning som bestäms av vad parterna har avtalat om. Detta kan innefatta – men behöver inte – skadeståndets storlek (en ansvarsbegränsning eller ett tak), avdrag för indirekta förluster, och olika undantag. Inom skadeståndsrätten regleras ansvarsutsträckningen bland annat av orsakssamband mellan handling och skada och förutsebarhet om skadan var rimligen förutsebar. Vårdplikt och rätt till ersättning kan också påverka hur långt ansvaret sträcker sig, särskilt vid vårdslöshet.

Det kan även finnas olika former av ansvar; solidariskt ansvar kan göra flera parter ansvariga tillsammans, medan ett avtal kan sätta ett tak för vad som kan krävas. Indirekta eller följdskador omfattas ofta i mindre utsträckning i avtal, och vissa regleringar utesluter eller begränsar dessa utgångspunkter.

Praktiskt innebär det att företag och privatpersoner bör tydliggöra ansvarsutsträckningen i avtal, inklusive eventuella skadeståndsbelopp, undantag och försiktighetsfrågor, för att undvika tvister. Vid överträdelser kan ansvarsutsträckningen vara avgörande för vad som kan krävas av den ansvariga och vad som täcks av försäkringar.

Se även skadestånd, ansvar och försäkring, och kontraktsrätt.