ansiktskraniet

Ansiktskraniet är den del av kraniet som formar ansiktets konturer och skyddar näsa, ögon och mun samt ger fäste åt tänderna. Det består av 14 ben som tillsammans bildar näs- och munhålorna samt orbitalerna och utgör ansiktets yttre väggar. Samtliga ben sammanfogas huvudsakligen via suturer; mandibeln är det enda rörliga benet i ansiktskraniet och artikulerar mot skallbasen i den temporomandibulära leden.

Funktioner: Ansiktskraniet ger ansiktet dess form och stödjer tänderna i över- och underkäken. Det skapar näs- och munhålhålorna och utgör fäste för muskler som reglerar ansiktsuttryck och tuggning. Det bidrar också till att skydda ögonens omgivning och till röstresonans genom den strukturella uppbyggnaden av ansiktet.

Utveckling: De flesta ansiktsben bildas genom intramembranös ossifikation, vilket innebär direkt bensbildning i bindväv. Vissa områden innefattar även endokondral ossifikation i utvecklingsförloppet.

Klinik: Skador mot ansiktskraniet är vanliga vid ansiktstrauma och kan leda till frakturer som påverkar bett, andning eller syn. Behandling kan kräva kirurgisk återställning av funktion och estetik, särskilt när misstanke finns om ocklusion eller orbitalt stöd.

Noter: Begreppet används inom svensk medicinsk terminologi och i anatomi för att särskilja ansiktets skelett från skallens övriga delar.